Vardagshantering.

Börja träna med valpen redan de första dagarna efter hemkomsten. Träningen ska bestå av korta stunder på c:a 1-2 min i början, sedan ökar man på allt eftersom.

Det är bra att ta träningsminuterna när valpen är lugn, inte när den är som piggast och inte när den somnat eller precis har vaknat. 

Man kan börja med lite lätt hanteringsträning, såsom att ställa upp valpen på ett bord där man enbart klappar och gosar, samtidigt som man lyfter ett öra, ett ben eller en läpp osv. Den ska ha mycket beröm när den accepterar hanteringen. När detta fungerar bra, kan man utöka med att kika lite i munnen och känna med fingret i gommen och på tänderna, i öronen och på klorna. Nästa steg är att bekanta sig med kam och borste och man kammar/borstar lite lätt några drag över pälsen och ökar efter hand. Fya eller neja inte valpen om den protesterar, utan gör om proceduren lugnt och sansat till dess den accepterar och ge sedan mycket beröm. Avsluta alltid när det går som bäst, även om du först hade tänkt göra mer än det blev, avsluta aldrig när valpen bråkar.

Allt eftersom det fungerar med hantering enligt ovan, så utökar man till att känna igenom och titta över hunden rent allmänt. Öronen ska plockas bort hår som växer inne i örat, och då kan man lämpligt använda lite potatismjöl på fingrarna för att få bra grepp, men ibland kan även en peang vara bra att ha till hands.

Kloklippning på riktigt kan man göra i flera steg också, ta en klo på var tass till att börja med och vid nästa övningstillfälle ökar man på undan för undan till dess att valpen är bekväm med detta. Kan vara bra att sedan klippa en gång i veckan så länge valpen är liten, bara för ren träning. Behövs det inte så kan man ju låtsas själva klippandet, men att ändå gå igenom själva proceduren med alla tassar och klor är bra. När den sen är vuxen kan det räcka med att klippa  var 14:e dag till en gång per månad, beroende på hur mycket klorna slits.

Koppelträning och promenader börjar man ju också normalt med så snart man fått hem sin valp, men beroende lite på hur man bor så varierar ju träningen. En valp följer normalt sin mamma så snart hon reser sig och går iväg, och detta beteende sitter kvar ganska länge hos valpen och överförs till ägaren. Så det är bra att träna ”fritt följ” så fort tillfälle bjuds och bor man i villa så räcker det oftast med att man promenerar lite fram och tillbaks på tomten den första tiden. Bor man i lägenhet så kanske man tvingas att rasta valpen i koppel av säkerhetsskäl, men om man har möjlighet att åka till en skyddad plats så bör man träna lite fritt följ utan koppel då och då i alla fall.

Det man kallar social träning innefattar ju en hel del och det börjar redan hos uppfödaren, men man måste bygga på när valpen väl kommit till sitt nya hem. Vad räknar man då till social träning, jo det kan vara att träffa kända och okända människor, träffa/se andra djur, promenera intill trafikerade vägar, åka bil, buss och tåg, delta i valpkurser och ja allt som en hund ska kunna klara av att möta framöver, utan att bli rädd eller nervös. Att få följa med husse eller matte på så mycket det bara går, under lugnt övervakande och i lagom doser (så att valpen inte blir överansträngd) är det bästa sättet att träna. Det är ju under de första månaderna i valpens liv som den lär sig allra mest, och får den då inte stifta bekantskap med sådana ting är det lätt hänt att den blir nervös och osäker.

.

Allmän päls- och hudvård.

Puffen.

En puffpäls kräver en hel del pälsvård (speciellt innan vuxenpälsen är på plats). Bad ungefär en gång pr vecka för att hålla pälsen i någorlunda skick är att rekommendera. När valppälsen byts mot den permanenta vuxenpälsen kan man behöva bada en puff oftare. Tovor bildas mycket lättare i smutsig päls.

Före badet kammar man alltid igenom och reder ut ev. tovor. De flesta tovor uppstår i armhålor, ljumskar, bakom öronen samt under magen och bröstet. Tiden mellan baden kan man låta pälsen vara. Man behöver endast reda ut ev. tovor, och sedan får den övriga pälsen ”vila” för att minska på slitaget.

Det finns en hel del olika kammar och borstar, men en kam med glest mellan ”tänderna” är att föredra, och använd aldrig s.k. karda då den har en förmåga att förstöra hårstråna. En hårborste med rundade metallpiggar är bättre, och används med fördel vid utställning för att borsta in lite antistat medel i alltför flygig päls.

Vid badningen sköljer man igenom pälsen grundligt med ljummet vatten. Sedan schamponeras med ett bra schampo och gnuggas/masseras ordentligt. Därefter lika ordentlig ursköljning, vilket är det allra viktigaste eftersom kvarvarande schamporester kan orsaka klåda hos hunden! Till puffarna använder man alltid balsam som gör att pälsen får den där mjuka känslan man eftersträvar, och även gör att smuts får svårare att fästa och pälsen inte heller tovar sig lika lätt. Någon gång kan behövas en inpackning i stället för balsam, och även här är viktigt att skölja ur noggrant så att inte klåda uppstår. Till vardags är det inte nödvändigt att föna, brukar räcka att torka noggrant med handdukar, men till utställning fönar man ”uppifrån och neråt” så att pälsen blir så platt och rak som möjligt. Den ska inte vara yvig och fluffig, utan rakt hängande med mittbena utefter hela ryggen.

Den nakna.

En naken kines badas både enklare och snabbare än puffen. Hur ofta man måste bada beror på vilken hudtyp hunden har. Man får prova sig fram, men en gång i veckan kan vara lämpligt även för den nakna. Bra att under badet även passa på att hyvelraka, och då kan man med fördel använda den till vardags kallade ”tvålkoppshyveln” som är utmärkt eftersom raktvål är ”inbakad” i hyveln. Lite klumpig kanske, men väldigt lätt att hantera och inte så stor risk att man får skärsår/rispor av bladet.

Efter badet ska de nakna partierna smörjas in på hela hunden med en mild hudlotion. Efter badet torkas öronen ur så de blir rena och torra, och om det behövs även rycka bort hår som växer inne i örat för att hålla rent och luftigt. Man kan använda lite potatismjöl på fingrarna för att få bra grepp, men ibland kan det även vara bra att ha en peang till hands för de mer svårplockade stråna.

Tänk också på att om hunden har ljusa hudpartier så kan det vara bra att smörja in med solkräm, i synnerhet vår/försommar. Mörka hundar har mer pigment och klarar som regel solen bättre.

Under vinterhalvåret behöver de nakna något slags täcke eller overall på sig. Det finns en uppsjö av hundkläder numera, så det är bara att välja och vraka. Man kan också sy sina egna hundkläder, mönster finns att beställa från Chinese Crested Club. De nakna tål mer än man tror vädermässigt, men är de stilla mycket så fryser de också lättare. En hund i rörelse fryser sällan! Man får helt enkelt använda sunt förnuft!

När det gäller puffen så är det sällan de behöver kläder för kyla, däremot kan ett regntäcke/regnoverall vara bra för att slippa en genomblöt och hoptovande päls. Man måste också vara lite noga med insidan av overall till puffen, eftersom många tyger kan förvärra genom att filta/tova ihop pälsen så det blir väldigt svårt att reda ut.

Klippning av puffen.

Rakning/pustning av puffarna görs i ansiktet, halsen och en kil ner på bröstets framsida. Det kan också vara en fördel att putsa bort lite kring analöppningen så att det inte fastnar avföring som kan irritera hunden. Ett bra tips är att trimma före badet, så att man sedan sköljer bort alla ev. lösa hårstrån. Vintertid kan man också klippa bort en del av pälsen under tassarna: det som sitter mellan trampdynorna, för att inte det ska samlas snö och is där som gör ont att gå på.

Klippning/rakning av den nakna.

En naken kines ska ha hår på hjässa, nacke, tassar och svans. De flesta har hårsträngar mellan dessa partier och det är dem man tar bort vid behov.

Huvudcresten ska börja vid stopet (partiet mellan ögonen) och fortsätta från ögonens yttre kant ut mot öronen. Från öronen fortsätter den längsmed nacken för att sedan avsmalna och ta slut vid manken. På svansen ska 2/3 längst ut ha päls, partiet närmast kroppen rakas/klipps bort. På tassarna fram ska behåringen gå upp till strax ovanför handleden och på bakbenen upp till strax ovanför hasen. Öronen kan antingen vara behårade, eller rakas, men oftast föredras behåring vid utställningar, åtminstone på vuxna hundar. Så länge de är valpar/unghundar och öronen tejpas, underlättas tejpningen om öronen rakas.

Tänder.

Om man vänjer hunden tidigt vid tandborste så är det bra, men det finns idag en slags ”fingertuta” av microfiberduk som är betydligt enklare att använda, och det verkar som hundarna också har lättare för att acceptera den. Gnugga både tänder och tandkött ett par tre ggr i veckan. För övrigt finns även här många nya produkter som underlättar tandhygienen såsom tandpasta som motverkar tandsten, Dentasticks, tuggben och annat som masserar tandköttet och rensar tänderna, samtidigt som hunden får sysselsättning.

Klor.

Klipp gärna lite oftare och mindre, än sällan och mycket. Dels för att de flesta hundar är väldigt rädda om sina tassar, och dels för att det är lättare att se var man ska klippa om inte klon hinner växa sig för lång. För att vänja hunden så är det en fördel att hålla på med tassarna ofta, ofta utan att egentligen göra något, utan bara så att den blir van att man är där och pillar. Man måste inte heller ta alla klor på en gång om hunden är rädd, ta en klo eller en tass om dan till dess att det inte längre är lika otäckt.

Örontejpning.

Man använder apotekens ”Micorpore” och ”Scanpore” som är s.k. kirurgisk papperstejp. Hur länge man måste hålla på med tejpningen varierar. En del valpars öron reser sig naturligt av sig själva ganska omgående, andra får man tejpa i veckor och åter andra kan behövas flera månader innan de står självmant. Även om de en tid stått stadigt, så kan de svaja och lägga sig under perioder av tandlossning, löpning och liknande. Då kan man behöva köra ett ”tejprace” igen.

Som regel så tejpar man upp öronen och låter det sitta i c:a 2-3 dagar. Sedan tar man bort tejpen och låter öronen vila ett dygn, även om de lägger sig direkt. Så tejpar man igen ett par dygn och så åter vila. Så småningom börjar de få styrsel och står upp och då behöver man inte tejpa mera, annat än om de lägger sig eller svajar igen.

Det finns många olika sätt att tejpa, men jag har valt att använda en enkel metod som inte kräver mer än lite toalettpapper/hushållspapper och så kirurgtejpen.

Jag rullar en liten cylinder/rulle av papper, lagom i storlek för att passa valpens öra och av ungefär ett lillfingers tjocklek, och fixerar den med lite k-tejp. Placerar sedan rullen/cylindern i örat på valpen och tejpar runt både örat och rullen så det sitter stadigt.

Nästa steg är att fixera de båda tejpade öronen så att de lyfts på plats likvärdigt på båda sidor, och då tejpar man från öra till öra över hjässan, så att de stadgar varandra. Kan vara lite pilligt men det underlättar om man får hjälp de första gångerna då man ofta kan behöva fler än två händer, inte minst för att hålla den sprattlande valpen stilla!

Behåringsgrader.

Det här med behåring på de nakna kineserna varierar ju ganska kraftigt. Idag används bl.a. termer som: Hårigt naken och Naturligt naken. Man delar in nakengraderna i N1-N5 där N1 står för mest naken N5 står för mest behåring.

Även puffarna delas in i grader beroende på pälsens tjockhet, täthet, mjukhet och längd.

Ibland hör man även begreppen ”Brakhårig naken" eller ”Felpälsad puff” som då anger att behåringen är "varken eller" utan kanske något mitt emellan, och egentligen ses som en avvikelse man inte bör avla vidare på.

 

Lite varningar!

Varm bil.

Framför allt sommartid är det många hundar som faller offer för överhettning pga. att de tvingats sitta och vänta i bilen när husse/matte ”bara” skulle in och handla, eller något annat.

Här följer en liten tabell som får oss att förstå hur varmt det verkligen blir i en parkerad bil:

Klockan    Yttertemp                   Skugga/sol                                  Temp i bilen

0830          +14                             skugga                        +19

0930          +18                             skugga                        +38

1030          +20                             blandat                        +47

1115          +20                             sol                              +58

1200          +23                             sol                              +62

1330          +22                             sol                              +85

…..

Detta var bara ett exempel för att visa hur snabbt det går, även om det från början är skugga vid bilen. Om det då är senare på dagen och högre yttertemp, så blir naturligtvis innetemp än högre och går snabbare upp.

Symptomen på värmeslag/överhettning är förhöjd kroppstemperatur (41-43gr) och att hunden hässjar våldsamt. Detta är ett akut livshotande tillstånd och måste behandlas omedelbart!

Så tänk på:

VAR du parkerar bilen,

ATT solen flyttar på sig,

MÅSTE hunden verkligen följa med i bilen, eller finns det alternativ?

Om den måste följa med kan man ta kylklampar i en plastpåse som sveps in i en handduk och lägg i hundutrymmet i bilen. Anpassa antal och storlek efter hundens storlek. Det finns numera också kylvästar, kyldukar och kylmattor att köpa. En självklarhet är också att hunden har fri tillgång till vatten, samt att bakluckan ställs öppen, finns spärrar att köpa så man kan låsa bilen, även med bakluckan öppen i en rejäl springa, och även fönstren öppnade i springa så att det blir genomdrag. Grindar eller bur är en billig livförsäkring för hunden, som förutom säkrare resa, gör att man även kan ha bakluckan helt öppen (förutsätter dock låsbar grind/bur pga. stöldrisk). Solfilm eller tonade flexiglas att sätta på rutorna är också bra för att eliminera en del av solens varma strålar.

 

Giftigt och onyttigt från A till Ö.

Alger – hundar som dricker vatten ur sjöar och vattendrag med höga halter av algtoxiner från blågröna alger (cyanobakterier) riskerar att bli allvarligt sjuka, dödsfall förekommer.

Avokado – Innehåller det för hundar giftiga ämnet persin.

Bariumsalt – (finns bl.a. i fyrverkeripjäser) Mycket giftigt för hundar.

Batterisyra – Mycket giftigt för hundar.

Ben – Ska inte ges kokta eller grillade/stekta till hund eftersom de kan splittra sig och fastna i halsen eller i mag/tarmkanalen. Råa ben, s.k. märgben och knotor är däremot bra för tänderna bl.a.

Broccoli – Bör inte ges till hundar rå, däremot kokt går bra.

Chaparalkaktus – Giftig växtsaft.

Choklad/Kakao – Innehåller teobromin som är mycket giftigt för hundar, och redan i mängder runt 20mg/kg kroppsvikt kan det vara dödligt.

Citrusfrukter – Är inte direkt giftiga, men bör inte ges i stora mängder/överdoseras.

Fästingmedel – En del hundar är överkänsliga och vissa sorters medel kan t.o.m. vara direkt livshotande. Finns mer ofarliga naturmedel att använda som alternativ.

Glykol – Mycket giftigt.

Godis – snask och godis för barn är inte lämpligt, dels pga. hög sockerhalt men också för att det kan kladda och fastna i gom och hals.

Grönmögelost – innehåller roquefortin som är en svamp vilken hundar är känsliga för.

Insjöfisk – Ska aldrig ges rå pga. parasitfara, kokt går bra.

Julstjärna – Giftig växtsaft.

Nötter – Innehåller ofta väldigt höga halter av mögelsporer och är ofta väldigt salta, plus att det kan fastna i hals och mag/tarmkanal.

Lök – Lök av alla varianter innehåller farliga ämnen för hund. Dock är det inte lika farligt om den tillagas i maträtt.

Ojäst deg – När den jäser i hundens mage kan den bli berusad och må dåligt.

Potatisplantor och rå potatis – Innehåller solanin och chaconin som är giftigt för hunden.

Rabarber – Bör ej ges för ofta då det hämmar bildandet av röda blodkroppar.

Rabarberblad – Innehåller oxalsyra som är ett svagare gift, men i större mängd kan det vara potentiellt dödligt.

Russin – Kan vara direkt dödligt vid snabb förgiftning efter intagande av större mängder. Kan även ge njurskador redan vid små mängder.

Råttgift – Ytterst dödligt om inte hunden får behandling snabbt!

Rå äggvita – Innehåller avidin som gör att vitaminer förs ut med avföringen i stället för att tas upp av kroppen. Om vitan kokas så förstörs dock avidinets egenskaper.

Salt – För mycket kan ge saltförgiftning.

Saffran – Giftigt.

Spenat – Samma som rabarber, bör ej ges för ofta då det hämmar bildande av röda blodkroppar.

Svamp – Många arter är mindre lämpliga för hundar, och en hel del giftiga.

Vindruvor – Kan vara direkt dödligt vid snabb förgiftning efter intag av större mängder. Kan även ge njurskador vid små mängder.

Xylitol – För mycket leder till att hundens blodsocker sjunker.

Öl – innehåller alkohol som hundar har låg tolerans för.

 

(Källa: http://hundarifokus.se)

 

Blå